Ångest

Tänk hur man är som mamma ändå. Man har ofta eller alltid dårligt samvete, man har för lite tid med barnen, man har för lite egen tid men var å ett.

Ja det finns alltid något man har dårligt samvete för. Just nu har jag såååååå dårligt samvete för att jag och min man ska åka ifrån våra barn, vi ska till solen dom ska stanna hemma i kyla och kalt med mormor.

Ja jag vet att dom kommer ha det jätte bra och att dom kommer ha det jätte kul å att att allt kommer gå bra. Men jag har dårligt samvete ändå. Men det är väl navelsträngen som sitter kvar.

Så undrar igentiligen om jag alltid kommer vara så här, jag har planerat så barnen kommer knappt sakna oss då dom ska hitta på lite roligt med mormor, och jag och min man behöver ju verkligen få komma iväg. Men kommer jag att känna så här när barnen är större med?

Jag har sett fram emot resan, kommer ha jätte bra på resan, men just nu i skrivande stund vill jag bara vara hemma med barnen.

Men vi kommer ju att åka för jag vet det släpper lite.

Men ska man ha denna ångest/dårliga samvete så fort man ska göra något utan barnen?

Ja svamlar en hel del men behövde få skriva av mig lite.

Men troys min ångest så vet jag att det kommer bli en unerbar vecka för mig och min man som gör att vi kommer tillbaka starkare tiillsammans och som bättre föräldrar till våra älsklingar.